#Taetttklivframåt Göteborg januari 2024

I Göteborg vi #taettklivframåt för demokrati och mänskliga rättigheter igen.

Ett kliv framåt för fred och frihet i världen där ingen dödar en annan !

#StopHazaraGenocide

#standwithwomeninafghanistan

#No-to-excution-in-Iran

#Taettklivframåt

#taetttklivframåt för den riktiga mänskliga rättigheter i hela världen

Varmt välkomna ALLA!

Vill din organisation, förening, församling, studieförbund, nätverk vara med hör av er till taettklivframat@gmail.com

Tar ett kliv framåt för demokrati, fred, folkbildning, medmänsklighet, allas lika värde, trygghet, barnens rätt till en trygg uppväxt och en hållbar framtid.

för:

#Taettklivframåt för att alla afghaner har skyddsskäl

Jag har skaffat broddar.

Några av mina inre röster tyckte att det var lite pinsamt när jag köpte dem på apoteket under årets första vecka: nu är jag officially tant. Några bättre vetande inre röster påminde mig om att jag absolut inte har något emot detta, eftersom jag praktiskt taget föddes som tant, tant är mitt raison d’être, det är befriande och härligt. Men ändå.

He he, sade jag ursäktande till tjejen bakom disken – som om hon skulle bry sig? – jag har erfarenhet av att halka och bryta armen och det eländet vill jag inte vara med om igen, och jag vill ju inte bara sluta promenera för att det är snö ute och isiga gator i skogen, he he. Nä, sade tjejen, det blir 229 kronor tack.

Jag krånglade en del för att få på broddarna på skorna, stannade inne på apoteket i min stora jacka och svettades, det visade sig att jag hade tagit fel storlek, tjejen i kassan var överseende vänlig (som folk är mot obekväma tanter ungefär) och lät mig byta. Jag tog av mig mössan, knäppte upp jackan, var glad att jag ännu inte har ont i lederna och undrade hur en som har ont i händerna klarar detta med broddar, tänkte kan vi göra universell scenkonst borde vi kunna göra universella broddar, fortsatte krångla.

Min bästa Sofia Axell har gett mig den livsmedföljande devisen att ’Allt krånglar, men se till att krångla med det som är viktigt’. Vi behöver emellanåt prioritera våra krångel, och det som är riktigt viktigt och värt får vi krångla med hur mycket som helst. Det är bara vi själva som kan avgöra vad som är vad.

Till slut fick jag i alla fall på mig mina broddar, där på apoteket, svettig men klar för promenad. Och så började mitt nya liv.

Sedan dess har det gått några veckor, med mycket is och snö, och jag önskar så att det fanns fler slags broddar att införskaffa. Broddar för att ta sig fram genom olika rum där en är osäker på om en passar in eller inte. Broddar som gör det möjligt att förflytta sig dit en önskar trots att omvärlden bråkar och slåss och förtvivlar. Broddar för att frakta sig genom konsumtionshysterin utan att konsumera onödigheter av bara farten. Broddar för att hinna med det där tåget en är på väg att missa. Broddar för att kunna vistas på platser där en egentligen inte vill vara men av olika anledningar måste. Broddar för att kunna klättra upp för berg där fotfästet annars bara slirar. Broddar som ger kraft att bara gå därifrån, var där nu är, om en behöver det.

Broddar för att ta sig igenom dagar av ovisshet då en bara halkar runt fast en vet att det enda logiska är att stå kvar. Broddar för att stå stadigt i storm.

Och så, när stormen bedarrat, när backen planat ut, när våren kommit, då är det enkelt. Jag drar loss broddarna från skorna och fortsätter gå bara. Det är så jag önskar att det kunde vara. Och fram till dess: ingen fara. Jag tänker inte gå med broddarna på parkett, ingen behöver vara orolig för klicketiklacketi mitt i välbehövlig tystnad. De typer av broddar jag pratar om skulle inte göra åverkan på interiören och de skulle inte störa – de skulle skada ingen men skydda mig.

Kanske är det så att vi måste vara varandras broddar?

Vi är värda att krångla med. Jag ger inte upp. Jag tar ett kliv framåt.

#taettklivframåt